Historien om vattenverket
Nu skall jag vandra runt bland pumpar och brunnar med vattengeneralen Sture Helgesson som ciceron. Han säger sig ha abdikerat från detta uppdrag, men ännu vilar hans vakande öga på de små pumphusen som står sovande och tysta vid vägkanterna.
Utsikten på Övre Tådås är bedövande vacker och Sture pekar mot en bergsknalle.
- Ser du rådjuren där uppe?
Och två små prickar sätter sig i rörelse, dimmorna sveper över bergen, det är grått och tyst.
När området började byggas 1972 fanns det bara tre brunnar, varav en var avstängd i femton år.
– Men den tredje, avstängda brunnen har jag återupplivat. Jag har bytt till djuppump och satt på en manschett på 17 meters djup och spolat den med högtryck. Så nu ger den ifrån sig bra vatten!
Sommartid kunde det ibland bli kris. Nu när vi har fem brunnar är det sällan vi behöver spara på vattnet. Brunn nummer 4 som inte ligger frostfritt, brukar stängas av på vintern. Brunn nummer 2 är nedsmutsad och håller på att saneras. Så tre stycken är igång vintertid.
Pumphuset på insidan
Sture låser upp dörren till pumphuset vid borrhål nummer 1. Snart skall det bli samma nycklar och vred till alla hus.
Här är borrhålet 90 meter djupt. Och detta är hjärtat i anläggningen! Inne i huset står fyra stormagade cisterner och ruvar.
- Alla cisternerna rymmer 20.000 liter vatten tillsammans, säger Sture, de skall alltid vara fyllda. Detta är vår buffert. Nivåvippor ser till att vattennivån är rätt; rycker jag lite i en så sätts en pump igång. Vipporna reglerar magnetventilerna. Och trycket i hydrofortankarna styrs av tryckluft från tryckluftskompressorer, en till övre och två till nedre.
På väggen ser jag ett mystiskt sifferklotter. Vad betyder det?
- Det är en förteckning av vår förbrukning genom åren. Bra att direkt kunna dra slutsatser av förändringar som installationen av vattenmätarna, t.ex. Praktiskt och tillgängligt för alla, bara att fylla ...
Vattenverket är någorlunda självgående tycker Sture, även om det kräver ett ständigt förebyggande underhåll. Man ska också ta vattenprover, föra statistik och utvärdera.
Ibland uppstår det dramatik, som när de skulle spola en av brunnarna.
– Vi hade en 150 meter lång slang och brunnen var 90 meter djup. Spolbilen vågade inte backa hur långt som helst och vi fick borra hål i väggen.
Eller den värsta – mot alla odds - genomförda ansträngningen när en 600 meter lång, 50 mm plastslang skulle dras under alla elkablar från vattenverket på Övre Tådås till längst upp på Övre Tådås.
– Man utarbetar små knep med tiden, säger Sture. Som när något gick sönder på Nedre Tådås och det dröjde innan vattennivån fylldes på. Då gjorde jag en bypass-koppling mellan nedre och övre och på så sätt kunde en enda hydrofor dra hela anläggningen.
På väggen hänger en larmpanel som larmar om det uppstår något fel i anläggningen. Då blinkar också en lampa på taket utanför.
– Snart kommer vi att få en driftdator. När vi har satt igång den, så kommer alla brunnar att få jobba efter förmåga.
Den undre världen
Vi går vidare mot det nyaste pumphuset. Vid vägkanter och diken finns näst intill dolda tecken och markörer på allt som är nedgrävt i marken. Kontrollbrunnar, små elskåp, dosor och markeringsstolpar. Så mycket tankekraft som lagt hela denna värld av fungerande teknik tillrätta!
- Ser du lådan där borta, säger Sture, och pekar mot en vit fyrkant. Det är ett abonnemang. Varje sådant kostar en väldeliga massa pengar. Så när vi höll på att dränera, passade jag på att lägga en elslang i samma schakt. På så sätt kan vi slopa abonnemanget för pump 3 och ordna elmatningen från pumphuset.
Det nya pumphuset skall målas om när vädret tillåter. Också denna brunn är 90 meter djup.
- Detta huset har Arly rest, han kan verkligen bygga! Helst hade han velat ha ett fönster mot utsikten också, fnissar Sture. Och Bosse och Olle var med när vi göt betongplattan.
Tio år av engagemang!
Vi drar ner mot midsommarängen igen. Här nere ligger tre brunnar. Drivor av löv och gammal kompost som någon slängt ligger där och multnar och utsätter brunnarna för bakterier.
– Vi måste hålla på och transportera bort detta för att brunnarna inte skall bli otjänliga. En har ju fått stängas av på grund av föroreningen, säger Sture. Man tappar verkligen lusten när man jobbar i sådan motvind.
Nu skall ett företag anlitas för det förebyggande underhållet och de akuta insatserna.
I tio år har Sture lagt ned sin själ och sitt hjärta för att vattnet skall flöda mellan husen. Hur många av oss tänker på all den möda och kreativitet som lagts i dagen för att allt skall fungera?
Det är många år av ideellt och oavlönat arbete. Vad säger man – tack? Det känns som att det inte riktigt räcker till..
Vattengruppen består år 2009 av Bosse Garton, Sture Helgesson, Lars-Gunnar Hellström och Jan Kilnäs.
Margareta Rossing (2009)