Tankar om en båthamn i anslutning till vårt område har funnits på agendan ända in på 2000-talet. Möjligheten fanns i anslutning till Mabäcken som mynnar i Säby kile och havet. Kommunen stoppade drömmarna i och med att området deklarerades som naturreservat.
Drömmen för tådåsborna vore att ha en liten båthamn nere vid Mabäcken så att området kunde nås med båt. Gerd och Jan Kilnäs som har sitt hus alldeles vid bäcken och flera andra engagerade sig i många år för tanken på båthamnen. Innan Fritidsland började exploatera Tådås, hade ett annat företag stolta planer på att anlägga en hamn där. Det satte igång med att gräva där bron numera ligger. Planen var också att anlägga en simbassäng på platsen (jo det är sant!). Företaget gick i konkurs och hålet fylldes igen när föreningen fick gräva 100 meter in i kilen i mars 1987.
Men några medlemmar höll drömmen vid liv och kontaktade länsstyrelsen för att få tillstånd att muddra. 1984 ville bönderna gräva i Mabäcken och då blev föreningen varse att det existerade ett avdikningsföretag. Detta företag hade bildats redan 1941, för att bönderna klagade på att åkrarna svämmade över.
Då, 1941 – kom en förrättning till stånd, där man beslöt hur stor del var och en skulle ha av företaget. När ett arbete utfördes, fick man betala sin del av kostnaden.
Det första arbetet som utfördes för föreningen var att gräva ut hela bäcken 100 meter ut till kilen. Motivet var också att det skulle rinna ut bättre så att det inte blev översvämningar. Och tanken på båthamnen fanns förstås i bakhuvudet. Nya överfarter anlades; en ute vid mynningen och en längre in. 2003, efter den dramatiska översvämningen året innan – grävdes bäcken ut på djupet och 2004 ända fram till landsvägen. Jan Kilnäs är fortfarande sekreterare i styrelsen för avdikningsföretaget och den sammankallas vid behov.
Någon båthamn blev det inte i Tådås. När länsstyrelsen deklarerade att området skulle bli ett naturvårdsområde, stoppades dessa planer för alltid.
Familjen Kilnäs hade en liten platteka nere vid bäcken. Fast det var inte alltid som det gick att ta sig in igen när det blev ebb.
– Kommunen ville ge oss några platser vid Toröd som kompensation säger Gerd. Men många tyckte att det låg lite för långt bort. Kommunen hade också mark i Hällene som lämpade sig för en båthamn. Detta tog Tommy Krantz reda på, och alla tyckte att det var en mycket bättre plats
Så Hällene vägförening kontaktades för att samfälligheten skulle få använda deras väg mot en årlig avgift. 1988 var tillståndet från länsstyrelsen klart och bygglov från kommunen beviljat. I maj månad samma år kom bryggan på plats. Platserna fördelades på bryggmötet 6 maj 1989 genom lottning.
Bryggplatserna får bara ägas av medlemmar i föreningen.
Efter varje årsstämma möts brygg-gruppen och beslutar vad som skall göras. Vår och höst träffas man också, när bommarna skall i och upp.
Margareta Rossing (2009)