Tådås historia
När man öppnar dörrar till det förflutna och historien väcks till liv ser man ofta en plats med nya ögon. Nu finns det ju ingen guidebok över Tådås, men för att väcka upp ”platsens ande”, besöker jag ur-Tådåsarna Gerd och Jan Kilnäs.
Huset där de bor är ett av de sista innan vildmarken tar vid och det ligger på en naturtomt med grinden på glänt för den omgivande naturen.
Gerd och Jan har varit starkt engagerade i föreningen ända sedan 1973 då de köpte sin tomt. Gerd tar fram sin sommardagbok, där man kan läsa sådant som hänt i Tådås sedan dess.
Hur det började
I begynnelsen var en bondgård och ett jordbrukarpar som hette Annie och Allan Alexandersson. Gården ligger på höger hand när man kör in till Övre Tådås. Kossorna gick omkring och betade på kullarna, och det enda huset som fanns på vårt område var det lilla röda torpet.
Annie och Allan ville pensionera sig och sålde området till Fritidsland AB. 1972 hade Tjörns kommun antagit byggplanen för ett fritidsområde i Tådås. Fritidsland byggde vägar, tre djupborrade brunnar och vattenverket, som ännu är i funktion. Var och en som ville bygga fick göra sin egen infiltrering av BDT-avlopp –bad-dusch-tvätt. För WC hade de flesta sluten tank eller mulltoa.Fritidsland gjorde ett BDT-avloppssystem för husen ovan pumphuset. Infiltrationen gjordes där reningsverket ligger nu. Man var ju rädd om de djupborrade brunnarna och ville inte att avloppsvattnet skulle rinna där.
Nu är gamla tankar och andra lösningar förpassade till historien. I december 2006 är vår stolthet reningsverket på plats efter ett hängivet arbete av några medlemmar.
Foto: "Begynnelsen", Hans Alter
Husen byggs
Fanns det anvisningar på vilken hustyp som skulle byggas undrar jag?
– Nej vi fick bygga som vi ville, säger Jan. Fast det var vissa modeller som var mer populära, som Västkuststugan och Annebergshus.
– Men kommunen hade åsikter om hur husen skulle ligga. Någon hade väl gjort en skrivbordplan som inte var riktigt verklighetsförankrad. Vi fick diskutera med kommunen i ett år för att få igenom vårt läge då vi byggde 1973.
– Husen fick inte vara större än 75 m2. Kommunen hade också bestämmelser för val av färger. Husen skulle målas i mörkbrunt eller mörkgrönt. Taken skulle ha svart tegel. Inget hus fick heller vara för högt.
Tådås-samhället växer fram
Mellan 1973-75 byggdes många hus. Tomtägarföreningen bildades 1972 och vägföreningen 1973. Jag föreställer mej att man i sann kollektivistisk 70-talsanda byggde husen tillsammans..?
– Nej var och en byggde själva, säger Jan. Men ingen var rädd för att be om hjälp om det behövdes. Och den som hade någon särskild kunskap bidrog med den till föreningen.
– I början ville ju alla bygga klart sina hus, minns Gerd. Men sedan började vi ha en del gemensamma fester. År 1977 klädde vi midsommarstången för första gången. Då bildades också den s.k.”Fest och stigkommittén”. Vi iordingsställde en stig ned till Sältebo. En provisorisk dansbana kom också till, byggd av spånplattor, som sedan förvarades i pumphuset. 1981 byggdes en dansbana med trädäck.
– På den tiden fanns det mycket barn i området, säger Gerd. Vi hade sommarfester, där vi spelade brännboll, barnen mot de vuxna, vi spelade varpa och ordnade poängpromenader. Midsommarängen var en samlingsplats.
Några barn brukade också slå ängen på höger sida efter bergsvägsbacken, den s.k. tennisbanan.
Gerd bläddrar i sin dagbok.
– 1985 – ”stången kläds av få, men många kom till dansen”. Då var det ett generationsskifte. Barnen började bli stora och intresset för att fira svalnar. Och klingar av. Men 1998 ordnar en tonårspojke, som mindes 80-talets glada fester på egen han ett midsommarfirande för alla.
Nu när barnbarnen börjar komma är det kanske dags att börja om på nytt?
Arbetsgrupperna
Tådås är som en liten självstyrande kommun inuti kommunen. Det praktiska arbetet organiseras i olika arbetsgrupper – väg, vatten, avlopps och trädgrupp. Första lördagen i maj och september går alla man ur huse, utför arbeten och förskönar i området. Ett gyllene tillfälle att också lära känna sina grannar vid fikat efteråt.
Förr brukade vi träffas en gång om året på midsommarängen då styrelsen delade ut arbetsuppgifterna, säger Gerd. 1991 delades området in i fyra mindre. Man tänkte att engagemanget kanske skulle bli större om man fick arbeta i sitt närområde. Det hade ju också blivit fler hus.
– Tidigare var det inte tal om ersättning till styrelsemedlemmar eller någon annan, säger Jan. Alla jobbade gratis och hjälptes åt.
Tådås hagar och gläntor
Naturen i Tådås består av hagar och gläntor, som också de kräver sin tillsyn för att inte växa igen. När bonden Allan inte längre hade några djur började gläntorna och ängarna att tätna.
Under 70- och 80- talet röjde man på arbetsträffarna för att hålla landskapet någorlunda öppet.Det blev till slut övermäktigt och 1993 beslöts att hagarna skulle arrenderas ut 1973″En av medlemmarna hade djur hos en god vän. Efter samråd med länsstyrelsen och samfälligheten arrenderade han hagen i fem år och med bidrag från EU stängslades hagarna.
Djuren var kvar till 1999. Området tätnade åter av buskar och sly. 2008 kom ett förslag att vi skulle börja röja på allvar igen. Man beslöt att bilda en trädgrupp, som skulle inventera röjningsbehoven. Dessutom skulle vi ägna arbetsträffar åt att hålla landskapet öppet. Och nu betar fåren åter i hagarna!
Margareta Rossing (2009)
Foto: Hans Alter (1973)