Det var ingen idé att åtgärda brister när vägarna ändå skulle grävas upp.

När andra är ute och går, så ser de kanske tussilagon vid vägrenen och hör vårflödets brus i bäckar och fåror.

När Olle är ute och promenerar i landskapet eller står och mediterar vid en dikesren, så ser han helt andra saker än vi andra! Då kollar han upp ifall diken behöver rensas eller vattnet kanske ledas om.

Vad finns under vägen?

Men en väg är inte bara en yta som man sätter fötterna på, den är så mycket mer. Olle berättar om allt som finns nedlagt och nedgrävt, ännu en underjordisk värld av dagvattenledningar, vägtrummor, grus och stenbumlingar. Han vecklar upp lantmäteriets karta, där han själv ritat in sträckningen på alla dagvattenrör. Det är ett intrikat system, där all vattenteknologi måste samsas om utrymmet och rören ligga på rätt sida. Ibland måste rör flyttas om för att flödet skall bli rätt. Och gamla betongrör går sönder och får grävas upp och ersättas.

Mycket händer med vägarna hela tiden.

Sture berättar om en gång då när det regnat mycket och han upptäckte ett jättelikt hål i vägen.

- Jag tog stenbumlingar från en gärdsgård i närheten..ja vad skulle jag göra - och fyllde i med mindre stenar och grus. Sedan dess har vägen faktiskt hållit och det är nog nio år sedan det inträffade.

Ständigt underhåll

Vägarna vilar i grunden på gammal sjöbotten och det gör att de sätter sig, sjunker och blir sneda. Stora stenar kan ibland bara ramla ner i underjorden och försvinna!

– Vid ett tillfälle fick vi spränga och ändra bäckens flöde och lägga ner nya trummor.  Och en annan gång dämma diket, höja vägen och i med nya vägtrummor, säger Olle.

En annan dramatisk händelse var när det ösregnade och Sture fick sin källare vattenfylld 60 cm  (50 000 liter!), tre gånger på tio dagar. Vattnet från berget hade letts in på dagvattenledningen och när den fylldes gick det rakt upp i huset. Sture la ner många timmar på att dränera, men nu är det fixat. Eller det stora regnet 2002, med sina sjöar - man kunde åka båt i trädgården! Vad skulle hända om en ny regnkatastrof skulle inträffa, är vi bättre rustade nu, undrar jag?

- Mycket är i ordning och åtgärdat nu, säger Olle. T.ex. så la vi ner en ny trumma i backen vid Bergsvägen. Men vattnet kommer uppifrån berget och jag har tänkt att få dit ytterligare en trumma  lite längre ner. Det känsligaste området är ju Nedre Tådås. När så stora regnmängder kommer ner, så är det ogörligt att det blir stora reparationsinsatser.

Varje vår brukar vägarna skrapas och sedan saltas så att stadga uppstår.

Mycket kan vi göra själva

Men mycket kan vi boende göra för att själva hålla vägarna i ordning. Framför allt:

Håll hastigheten. Vi skall inte köra fortare än 30 km.

Lägg grus i hålorna medan de fortfarande är små. Jätteviktigt!! Det sparar vi en massa pengar på.

I stadgarna står att varje tomtägare skall sköta sina diken. Då hålls i regel trummorna öppna och vattnet kan flöda. I värsta fall blir vägrenarna mjuka av vatten som rinner över och bilar kör ner i dikena.

Det är ett ständigt pågående, ideellt arbete att hålla vägarna i ordning och därför måste var och en av oss göra det vi kan för att inga onödiga skador uppstår.

Margareta Rossing (2009)